Över ett år har passerat sedan våran lilla Zelda lämnade oss.
Över ett år har passerat sedan vi tog ett sista farväl.
Livet har blivit enklare att leva, men saknaden och smärtan är fortfarande lika stor.

Under hela vintern har vi inte varit till minneslunden alls, förren i torsdags. Där lyser alltid flera ljus. Det är er rofylld plats som även nu under snötäcket är väldigt vacker. Vi tände ett ljus med Zeldas namn på.

Jag har nu börjat arbeta heltid igen. Skulle ha gjort det några veckor innan egentligen men blev opererad pga utomhavandeskap. Det känns som att vi är redo för att ge Zelda ett syskon nu, men tydligen höll inte min kropp med om det. Har delade känslor om det. Men mest av allt saknar jag att ha ett barn att ta hand om, jag saknar Zelda. Har alltid velat ha många barn och nu har jag redan mist tre.