...inte bara för min skull utan även för andra. Fick idag beskedet om att en familj jag känner förlorat sitt lilla barn i magen. Alla minnen och känslor efter Zeldas död bubblade upp inom mig och sen har de stannat kvar hela dagen. Var tvungen att sjukskriva mig idag då jag inte har kommit mig för att göra något. Kom inte ens ihåg numret till min sambo som jag annars kan i sömnen. Jag tänker på familjen som förlorat sitt barn. Jag tänker på Zelda. Ikväll tänder jag ljus för henne och det lilla barn som inte fick födas levande och alla andra små änglar i himlen.