Just nu mår jag hyfsat bra. Det är nog för att jag haft fullt upp hela dagen. Då hinner man inte tänka så mycket. Det är när det blir tyst runtomkring en som saknaden smyger sig på mest. Men om jag skrattar och mår bra idag betyder det inte att jag sörjt färdigt. Det kommer jag aldrig att göra. Men sorgen blir lättare att hantera allt eftersom tiden går. Även om jag ibland får "paniksorgattacker" ibland. Då det känns som att man inte kan andas för man gråter så mycket. När man känner sig helt tom för att det känns som om livet saknar mening nu när jag inte längre har Zelda hos mig, i fysisk form.

Och jag saknar henne, hela tiden! Jsg tröstar mig med att hon är på en bättre plats nu. Hos sin farmor och sin morfar. Och min mormor som gick bort kort efter Zelda. Jag saknar dem båda så mycket.