Jag är rädd

Varje dag, flera gånger.. Rädd för vad som kan hända. Rädd för vem jag kan förlora.. Rädd, rädd, rädd och jag vet inte vad jag ska göra åt det. För ett tag sen trodde jag att det värsta redan hade hänt, när vi förlorade Zelda, men nu när så mycket händer runtomkring mig ser jag bara katastrofer överallt. När jag trodde jag hunnit bli någorlunda stark igen försvinner marken runt mig igen. När jag hörde en annan prata om katastroftankar tyckte jag att den personen var konstig och överdrev. Nu är jag där själv. Överdriver jag? Varför är jag så känslig för allt? Varför går jag bara och väntar på nästa livskris? Hur ska jag rå bot på rädslan?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

En moders saknad

Denna blogg handlar om och är skriven av en mamma som förlorat sitt barn, av mig, Zeldas mamma.

RSS 2.0