Igår togjag och sambon en lång cykeltur till minneslunden. När vi satt där på bänken i våra stilla tankar kom en äldre herre dit och sa "hej på er ungdomar!". Både jag och sambon blev då lite fnissiga och båda var överens om att det var länge sedan vi kände oss som ungdommar. Vissa dagar kanske jo, men oftast nuförtiden känner jag mig jätte gammal, eller åtminstånne äldre än jag egentligen är.

En annan sak jag kom på med tanke på ålder. När Zelda dog var det en typisk kommentar att få från sjukhuspersonal, "ni är ännu så unga så ni hinner få fler barn", jojo, kul att höra den när man precis förlorat ett barn. Det kommer flera. Som att det vore det första man tänker på. Som om hon inte hade varit tillräckligt viktig att sörja. Skaffa ett nytt barn ska ni se det blit bättre! Haha så talar en som inte har förlorat någon någonsin. Ni som är så unga... Som om alla kunde göra barn på löpande band. Nä tyvärr är vi inte lika lyckligt lottade allihop.